Igår såg jag Håkan för första gången sen 2005! Jag har alltså inte sett honom sen han blev arenastor, och jag fick bekräftat att det är väldigt praktiskt att jag mest gillar mindre band/artister, för jag är så inte en storkonsertmänniska. Att stå och titta på en storbildsskärm istället för att vara nära (jaja, man kan ju tränga sig längst fram, men…), näe, inte min grej.
Men med det sagt var det ändå härligt att få se Håkan igen. Hans energi är oförändrad från när jag såg honom på Emmaboda runt debutsingeln, grafiken på skärmarna var mästerlig och Dexys-soulen från bandet var grym - och roligt när avslutningen av låtar sömlöst gled in i allt från Prince 💜 till Danny Saucedo!😅
Till och med vädergudarna böjde sig för kung Håkan: vid 16-tiden öppnade sig himlen i skyfall och hagel som gjorde att våra gäster som bjudit in oss till konserten var nära att ställa in att alls åka till Sofiero, men till 20.02 när Håkan & co klev på scenen var det blå himmel igen.☀️