I fredags spelade bob hund i Teaterparken i Landskrona, som en av Landskrona stads gratis sommarkonserter. Även om jag inte fick ordna någon Fozziekonsert i år är jag ändå så glad att vi valde en så bra stad att flytta till för åtta år sen.😊 bob hund såg jag första gången i april 1994, i Uppsala, som förband till Eggstone, som jag också skulle se för första gången. bob hund var bra, men Eggstone blew my mind, så hunden hade liksom aldrig en chans att bli bäst. Och genom åren har det fortsatt så: jag har älskat många låtar, men helheten har inte riktigt funnit där för mig, och igår satte sångaren Thomas Öberg fingret på det för mig när han skojade i mellansnacket och sa: ”Vi har alltid satsat på en kombination av att vara rätt bra och jävligt dåliga.”😅 I teorin älskar jag alla deras knaserier, men i verkligheten har inte allt fångat mig. Men knaserier är ofta bättre på pappret, så min intervju med dem i Fozzie 15 är ändå lätt en av de bästa artiklarna i Fozzies historia! Ett mer kreativt, viljestarkt och oförutsägbart band får man verkligen leta efter.✨ Och jag är väldigt glad att jag igår fick se dem göra en klassisk rockkonsert utan musikal/teaterinslag och kostymer, med låtnedslag från hela deras 33-åriga karriär. Jag hade med mig alla mina tre barn på konserten, och ingen av dem gillade det, men jag är övertygad om att de om 20 år kommer kunna skryta om att de sett bob hund i verkligheten.😅