Foto: Bisse Bengtsson
Veronica Maggio
Och som vanligt händer det något hemskt
(album, Universal Music, 2022)
Jag ska först sätta grundpremissen för den här recensionen: jag gillar inte att skriva recensioner. En recension av musik måste ofelbart alltid utgå från subjektivt tyckande, för det går inte att lyssna objektivt på musik utan att blanda in sina egna känslor. Det går inte att göra en objektivt rättvis bedömning av musik. Därför gillar jag inte att skriva recensioner av musik som jag inte tycker om, för det blir ju bara vad jag tycker, och det gör ju ingen annan glad att höra mig såga något jag inte gillar. Så de gånger jag faktiskt känner för att skriva en recension är det för att musiken har gjort mig så glad att jag bara måste skrika ut det. Och det har hänt mig tre gånger de senaste veckorna: först när jag fick en förhandslänk till Kerstin Ljungströms andra singel Dum i huvet, senast när Myra Granberg släppte singeln Du förtjänar det, och däremellan när jag fick en förhandslänk till Veronica Maggios sjunde album Och som vanligt händer det något hemskt.
Nu hade hon ju redan släppt två tredjedelar av albumet, först halva albumet i våras och sedan dubbelsingeln Höghusdrömmar/070-xxxx xxx för någon månad sen, men ÄNDÅ.
Jag är skeptisk till Universal Musics tilltag att släppa album i två delar, det är jag. När det här albumet äntligen släpptes var det egentligen bara två låtar som inte redan släppts (plus ett kort instrumentalt intro, som jag ärligt talat inte riktigt tycker räknas som en "riktig" låt), och då känns det ju inte riktigt som ett albumsläpp. Men ÄNDÅ. De där tre låtarna som jag fick (Heaven med dig släpptes som singel tre dagar senare) höra i förväg var ändå som en glimrande skatt. Jag förstår inte hur hon gör det, Veronica Maggio, allt hon rör vid blir till guld. Men som sagt, subjektivt: hade jag inte redan älskat hennes musik hade jag kanske lyssnat mer kritiskt, vad vet jag. Men att SE MIG från första halvan i min värld var 2021 års bästa låt, och Heaven med dig från del 2 än så länge känns oslagbar som 2022 års bästa låt, det säger ändå något.
Men för att försöka se lite bortanför känslorna då: en annan recensent tyckte att hon inte förnyat sig tillräckligt, att hon är "lite för bra på att låta som sig själv", men jag tycker att känslan på det här albumet definitivt är annorlunda. Och som vanligt händer det något hemskt känns dansigare, klubbigare, beats-igare. Uppblandat med vilopauserna Förlorat mot världen med vackra stråkar och piano- och stråkballaden På en buss. Men jag som älskar upptempo mest är glad över de lugna låtarna är färre den här gången än sist.
Fingertoppskänslan i detaljerna är som alltid hög. Heaven med dig har ett grepp som för mig är helt nytt: refrängen är inte likadan varje gång, den kommer i tre olika versioner genom låten (det kan vara ett recept för felsjungningar live, det återstår att se). Det finns en värld av detaljer att upptäcka i den här skivan, men jag ska inte gå in på fler, det blir för långt. Det räcker att säga att Veronica Maggios röst, hennes texter, hennes känsla för melodier, hookar och detaljer helt enkelt är magnifika. Det finns en klasskillnad mellan henne och hennes efterföljare som inte går att bortse ifrån. Hon är bäst.
Foto: Fredric Johansson
Comments