Junior Brielle
Domedagsdrömmar
(album, Sony Music 21 april 2023)
Junior Brielle har hittat hem musikaliskt. De har alltid velat spela rock, och efter några år av experimenterande med datorer har de nu satt gitarrerna och de riktiga trummorna i förgrunden igen och ger gitarrpopen/rocken en välbehövlig vitamininjektion efter minst ett decenniums tynande tillvaro i etern. Och fast vi jobbade med Junior Brielle-fanzinet ihop har jag nog aldrig sagt till dem att jag tycker de var rätt ojämna förut – men det här albumet är en total fullträff för mig. Jag tycker att elva spår av tolv är fullkomligt briljanta, det är bara ett som är lite svagare.
Ibland hörs tydliga influenser, som Ska bli, som Billy Corgan lika gärna kunnat sjunga "tonight tonight" över, och i Robert Johnson hörs klara New Order- och The Cure-referenser, men såhär är det ju: ska man sno ska man göra det snyggt, och det gör bröderna Röhdin.
Junior Brielle har också vänt hem textmässigt. I flera av texterna på detta deras andra album handlar det om Brunflo. Den lilla orten i Jämtland omgärdas som de flesta små uppväxtorter av en hatkärlek från dem som flyttat därifrån. I Ska bli finns tonårens längtan till storstan där allt händer, medan i Barn skrattar i bakgrunden känns det fint att som vuxen åka E4:an hem igen. Och både Stor på jorden och Kan någon flytta på molnen utspelar sig under festkvällar hemmavid.
Texterna är bitvis i en klass för sig. Formuleringar som "Det där är inte en kjol, det är ett avsågat vapen", "Men det är så svårt att spela tight, och Kent har ensamrätt på varje melodi" och "Du ville känna allt innan du fyllde 25. På den långa vägen hem ska du bli pojken från förut" får mig som älskar ord att både applådera och bli avundsjuk.
Värt att applådera är också att Junior Brielle gjort ett album på 44,5 minuter år 2023.
Jag tror att jag måste ha saknat den här typen av musik; organisk utan att vara skrammelindie, för just nu är Domedagsdrömmar allt jag vill lyssna på.
Foton från inspelningen i Kungsten studio, Göteborg
Коментарі